Sista Beställningen

Jaha.
 Egentligen borde jag ägna mitt första inlägg åt att ursäkta mig att jag börjat blogga, hävda att det inte alls intresserar mig "egentligen" och att jag mest ser det som ett virtuellt engångsligg som kan va kul att ha provat nån gång.
Egentligen (jag gillar talmystik, därav upprepandet av ordet egentligen) förhåller det sig tvärtom,
 jag är mycket entusiastisk inför bloggandet.

 Visserligen är jag inte särskilt intresserad av att läsa andras bloggar, inte heller ser jag bloggandet som en
ursäkt att sätta ord på triviala tankar.
Däremot lockas jag av att sätta bilder till de triviala tankarna.
Trots ihärdigt förnekande har jag slutligen insett att Googles bildsökning överträffar min imaginära förmåga med hästlängder.
 Om jag tänker och verkligen koncentrerar mig på en tanke som dyker upp, kanske råkar det vara "fat person",
kan jag nätt och jämt urskilja en inre bild av, säg tio unika späckfyllda hudpåsar.
Varför inte då utnyttja Googles fantastiska kapacitet och ögonblickligen frammana miljontals tjockisbilder?


Inte undra på att jag är entusiastisk.
Mina inlägg kommer i huvudsak kretsa kring funderingar om framtiden, något annat vore otänkbart.
Dåtiden är en liten kofta som sticks, nutiden är en tvätthög innehållandes gamla stickiga koftor som dröjt kvar och nya koftor som man mest är angelägen om att bli av med, och hur mycket man än stirrar ut tvätthögen är det ingen som släpar iväg den till tvättstugan -tills man plötsligt upptäcker att nån gjort det men lämnat en ny tvätthög.
 Framtiden däremot, då snackar vi inte koftor längre utan tar steget mot hattar, alla tänkbara hattar, plommonstop med mandelbrotsmönster och cylinderhattar av den italienske modegurun Psilocybin, där kan vi snacka "cravings" (ett bloggord jag lyckats snappa upp vilket innebär att jag härmed kan titulera mig själv modebloggare).

Till kvällens fundering.
 Varför kan inte Google ta hand om spammail?
Om någon, mot förmodan, skulle klaga över min oförmåga till sammanhängande syntax kan jag gladeligen upplysa om att ingen förbättring kommer ske.
Vanligen uppkommer lusten att skriva ner funderingar efter ett eller två glas för mycket (eller för lite,beroende hur man ser på det) vilket medför att det sker på bekostnad av uttrycksförmågan. Men det bjuder jag på, tillsvidare.

 Jag får inte särskilt mycket mail, hade det inte varit för all spam hade jag nog kunnat spara ner alla mina hittils mottagna email på en diskett, eller ett hålkort) Eftersom jag inte får så mycket mail har jag god tid på mig att läsa igenom alla spam-mail jag får, vilket är både underhållande och frustrerande (hade jag haft tre glas för mycket nu hade jag skrivit nåt om spam som en metafor livet)
 Med tanke på Googles herravälde över Internet tycker jag det är märkligt att de inte tagit sig an all hantering av spam. Google har en tradition, hävdar en Googlesökning åtminstone, av att sprida aprilskämt och det tyder ju på att Google faktiskt har någon form av mänsklig aktivitet inblandad (eftersom japanerna är snåla nog att inte förse teknisk utrustning med förmåga att uppfatta ironi).
Spam däremot måste ske helt utan mänsklig inblandning, möjligtvis är det något japanskt dagcenter som sköter hanteringen (här hade jag tänkt mig en bildsökning på "Nippon retard").
Appropå aprilskämt, kan man likna spam med ett aprilskämt (ett uselt sådant, som bara en icke-mänsklig analog luffarschacksdator skulle kunna vara upphov till) som någon drar om och om igen,om och om igen,om och om igen, om och om igen, om och om igen... kanske utvecklar det litegrann..
.och sedan om och om igen, om och om igen, om och om igen...
och hoppas att nån kanske går på det...
 nån gång.
Låt gå för att det finns enstaka människor som går på spam, jag får väl motvilligt erkänna att jag blev smickrad första gången när Vanessa21 skickar kärleksförklaringar till just min mail.

[email protected]
"Hi Sexy I'm so lonely, you make me wet I have pictures on my website
xxx
 Vanessa"

Sen tittar man på avsändaraddressen och börjar ana oråd, skickar ett svar där man artigt förklarar att man inte tänder på dyslektiker,men att hon nog hittar någon tids nog.
 Ögonblickligen kommer ett nytt mail,något så obegripligt som "failure to deliver", och några dagar senare förstår man att Vanessa inte finns på riktigt och att emailaddressen "upphört".
Man känner sig smutsig, utnyttjad och spammad.
Och det upphör inte, Vanessa reinkarneras som Denise,Amy,Laura,Mimosa i all oändlighet.
Den här gången är man inte lika artig och skriver argt tillbaka att inte ens om dom spårar upp mig på Google Earth gömmer sig i bostaden och plötsligt hoppar fram med en "wet cum pussy surprise" - inte ens då är jag intresserad. Numera är jag förståndigare och ignorerar vanessor.
 Istället får jag mail från amerikanska firmor som vill erbjuda mig viagra, kanske det är en indikator på att spamen faktiskt inte är helt datoriserad, spammarna kanske slutligen inser att jag inte bryr mig om wetdyslecticpussycreampie, tycker synd om mig och vill hjälpa min manlighet på traven.
Jag är övertygad om att Google skulle göra ett bättre jobb, och jag skulle återigen bli lurad, men den här gången om och om igen, om och om igen, om och om igen, om och om igen...
 until the end of time (valfri bildsökning den här gången)