Jaha.
Jaha.
Somliga dagar är jag helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan jag blir miljonär,
att det inte inträffat ännu tror jag beror på att jag ofta nöjer mig med att köpa fantasilotter framför materiella lotter.
Idag slog det mig att jag måste förberedda mig mentalt inför alla de sedlar och mynt som väntar mig,
tänk om jag råkar bli miljonär och inte har någon aning om hur kapitalet ska spenderas.
Bakfyllan hindrar mig från att gå och inhandla vinstlotten och därför passa det utmärkt att ägna dagen
åt planera framtida investeringar.
Eftersom jag inte enbart är ljusstöpare utan även talmystiker tänker jag mig att det står mellan
tre alternativ (det lyckosamma tre talet), vilket alternativ som är att föredra har jag inte bestämt för ännu.
Alternativ 1.
Jag flyttar ögonblickligen till en liten stad någonstans i Sverige, mina enda krav när det gäller val av stad är att staden ska vara kustnära, få innvånare där alla mer eller mindre är släkt, och slutligen att den årliga nederbörden
måste vara riklig.
När jag anlänt till min nya hemstad uppsöker jag genast första bästa skola och ger rektorn ett mycket förmånligt erbjudande, jag erbjuder mig att ta över skolans matbespisning och på egen bekostnad göda alla skolungar.
Detta är givetvis bara en pusselbit i en lömsk plan och egentligen är jag bara intresserad av att få tillgång till gigantiska grytor och massor av kastruller.
Vartenda öre av mina miljoner investerar jag i havregryn och ägnar all vaken tid åt att laga havregrynsgröt i skolköket.
Jag vet inte hur mycket havregryn man får för ett dussin miljoner kronor men jag antar att jag kommer ha tillräckligt med havregrynsgröt för att täcka min hemstad i ett midjehögt havregrynshav.
Mer än så är det egentligen inte, allt jag eftersträvade var ett bayou inspirerat av svensk husmanskost.
Jag tror att mitt nya swampland skulle kunna ha stor potential att bli Sveriges motsvarighet till Venedig.
Alternativ 2.
I filmen Bert- den siste oskulden finns en scen där Berts pingla Victoria föreslår att hon och Bert ska börja
plugga ihop (man får väl anta att Bert hoppas att det är sexualkunskapen hon syftar på), scenen avslutas med att
Victoria föreslår en tid och Bert svarar genom att på ett mycket föredömligt och grabbigt vis slå ihop käkarna och framkalla ett primitivt läte. Hade Bert tillhört myrsläktet Odontomachus bauri hade scenen tagit en mycket intressant vändning just här, dessa myror slår ihop käkarna med en hastighet som motsvarar 233 km i timmen och utnyttjar energiurladdningen
i defensivt syfte genom att slunga iväg sig själva. Rent teoretiskt skulle en människa med samma egenskaper som
odontomachus bauri kunna slunga iväg sig själv 13 meter upp och 40 meter bort.
Det hade kunnat bli en oförglömlig filmscen.
Vad har detta med mina miljoner att göra?
Jag skulle använda pengarna till att bli den första hybriden mellan Homo sapiens och Odontomachus bauri,
12 miljoner skulle omedelbart gå till inköp av 24 miljoner Jenka.
Genom att tugga alla dessa tuggummin skulle min käkmuskulatur bli så stark att jag också skulle kunna katapultera iväg mig själv. Hur lång tid det skulle ta att tugga alla tuggummin vet jag inte riktigt, jag är inget vidare på matte eftersom jag ägnade mattelektionerna åt att tugga just tuggummi istället för att lära mig räkna.
http://www.youtube.com/watch?v=7EskPCMwdLE
Alternativ 3
Detta alternativ innebär faktiskt att jag skulle dela med mig av mina miljoner och är väl därför det minst troliga alternativet. Hälften av alla pengar skulle gå till att inhandla sånna där gratulationskort som spelar en liten trudelutt
när man öppnar dom. Jag skulle modifiera ljudchippen (eller låta en japan göra det) så att de börjar spela Fred Åkerströms låt:
Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
de e dom rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön
Mina resterande pengar skulle jag dela ut, efter att jag monterat fast ljudchippen på sedlarna.
Sedlarna skulle spela låten konstant.
Detta är det enda rimliga sättet att avskaffa kapitalismen på, att göra pengar så frustrerande att handskas
med att ingen människa vill veta av dom.
Somliga dagar är jag helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan jag blir miljonär,
att det inte inträffat ännu tror jag beror på att jag ofta nöjer mig med att köpa fantasilotter framför materiella lotter.
Idag slog det mig att jag måste förberedda mig mentalt inför alla de sedlar och mynt som väntar mig,
tänk om jag råkar bli miljonär och inte har någon aning om hur kapitalet ska spenderas.
Bakfyllan hindrar mig från att gå och inhandla vinstlotten och därför passa det utmärkt att ägna dagen
åt planera framtida investeringar.
Eftersom jag inte enbart är ljusstöpare utan även talmystiker tänker jag mig att det står mellan
tre alternativ (det lyckosamma tre talet), vilket alternativ som är att föredra har jag inte bestämt för ännu.
Alternativ 1.
Jag flyttar ögonblickligen till en liten stad någonstans i Sverige, mina enda krav när det gäller val av stad är att staden ska vara kustnära, få innvånare där alla mer eller mindre är släkt, och slutligen att den årliga nederbörden
måste vara riklig.
När jag anlänt till min nya hemstad uppsöker jag genast första bästa skola och ger rektorn ett mycket förmånligt erbjudande, jag erbjuder mig att ta över skolans matbespisning och på egen bekostnad göda alla skolungar.
Detta är givetvis bara en pusselbit i en lömsk plan och egentligen är jag bara intresserad av att få tillgång till gigantiska grytor och massor av kastruller.
Vartenda öre av mina miljoner investerar jag i havregryn och ägnar all vaken tid åt att laga havregrynsgröt i skolköket.
Jag vet inte hur mycket havregryn man får för ett dussin miljoner kronor men jag antar att jag kommer ha tillräckligt med havregrynsgröt för att täcka min hemstad i ett midjehögt havregrynshav.
Mer än så är det egentligen inte, allt jag eftersträvade var ett bayou inspirerat av svensk husmanskost.
Jag tror att mitt nya swampland skulle kunna ha stor potential att bli Sveriges motsvarighet till Venedig.
Alternativ 2.
I filmen Bert- den siste oskulden finns en scen där Berts pingla Victoria föreslår att hon och Bert ska börja
plugga ihop (man får väl anta att Bert hoppas att det är sexualkunskapen hon syftar på), scenen avslutas med att
Victoria föreslår en tid och Bert svarar genom att på ett mycket föredömligt och grabbigt vis slå ihop käkarna och framkalla ett primitivt läte. Hade Bert tillhört myrsläktet Odontomachus bauri hade scenen tagit en mycket intressant vändning just här, dessa myror slår ihop käkarna med en hastighet som motsvarar 233 km i timmen och utnyttjar energiurladdningen
i defensivt syfte genom att slunga iväg sig själva. Rent teoretiskt skulle en människa med samma egenskaper som
odontomachus bauri kunna slunga iväg sig själv 13 meter upp och 40 meter bort.
Det hade kunnat bli en oförglömlig filmscen.
Vad har detta med mina miljoner att göra?
Jag skulle använda pengarna till att bli den första hybriden mellan Homo sapiens och Odontomachus bauri,
12 miljoner skulle omedelbart gå till inköp av 24 miljoner Jenka.
Genom att tugga alla dessa tuggummin skulle min käkmuskulatur bli så stark att jag också skulle kunna katapultera iväg mig själv. Hur lång tid det skulle ta att tugga alla tuggummin vet jag inte riktigt, jag är inget vidare på matte eftersom jag ägnade mattelektionerna åt att tugga just tuggummi istället för att lära mig räkna.
http://www.youtube.com/watch?v=7EskPCMwdLE
Alternativ 3
Detta alternativ innebär faktiskt att jag skulle dela med mig av mina miljoner och är väl därför det minst troliga alternativet. Hälften av alla pengar skulle gå till att inhandla sånna där gratulationskort som spelar en liten trudelutt
när man öppnar dom. Jag skulle modifiera ljudchippen (eller låta en japan göra det) så att de börjar spela Fred Åkerströms låt:
Sådan är kapitalismen
otack är den armes lön
de e dom rikas paradis men
ingen hör en fattigs bön
Mina resterande pengar skulle jag dela ut, efter att jag monterat fast ljudchippen på sedlarna.
Sedlarna skulle spela låten konstant.
Detta är det enda rimliga sättet att avskaffa kapitalismen på, att göra pengar så frustrerande att handskas
med att ingen människa vill veta av dom.
Jaha.
Jaha.
Ibland blir jag förskräckligt irriterad på nykterister, att människor väljer att avstå från alkohol har jag full respekt för, men deras val av metoder att föra fram sitt budskap på är lika kul som ett Jehovas vittnen besök okristligt tidigt på morgonen. För nåt år sedan (eller två år sen, jag är inte nykterist så min tidsuppfattning är inte intakt) läste jag en notis om unga nykterister som låtit minderåriga köpa 112 liter folköl som sedan överlämnades till folkhälsoministern
Maria Larsson i syfte att belysa att livsmedelshandeln inte ska ägna sig åt alkoholförsäljning.
När jag går till affären för att köpa folköl finns det inget värre än när ölhyllorna gapar tomma, kan inte nykteristerna helt avstå ifrån alkohol istället för att frustrera oss suputer genom att köpa upp vår folköl?
Jag känner inte till Maria Larssons alkoholvanor, men att tänka sig att hon i position som folkhälsominister skulle hälla i sig 112 liter folköl kändes orimligt, varpå jag skrev till henne och erbjöd mig att ta hand om ölen.
Om politiker förde en dialog med sina väljare kanske politikerföraktet skulle vara mindre utbrett, visserligen kan jag ha förståelse för att man väljer att ignorera unga välgörare när man likaväl kan isolera sig i stadshuset och spela ölspelet
. En annan sak som jag inte förstår är nykteristers förmåga att haka upp sig på mantrat "Man kan ha kul utan alkohol" (?) Varför inte fokusera på argumenten om alkoholens negativa effekter, som det onekligen finns fog för, istället för att ta till ovanstående.
Man kan ha kul och må illa efteråt utan att ha åkt bergochdalbana också, men visst fan hjälper det till.
Som den goda scout jag är ser jag till att vara ordentligt utrustad när jag beger mig ut i vildmarken istället för att sväva i ovissheten.
Vidare anser nykterister att det inte finns något värre än fulla ungdomar som tröttnat på att tårflörta och spela kort på fritidsgårdar och istället häxbrygdar sig till alkoholförgiftning på stan.
Jo, det finns något värre än fulla ungdomar och det är ungdomar som är berusade på
något annat än alkohol, nämligen hormoner.
När jag möter fulla ungdomar är jag åtminstone motoriskt överlägsen och har möjlighet att springa ifrån dom.
Jag ,som är tämligen bitter och inte spottar i glaset, är dock optimistisk tillskillnad från nykterister när det gäller framtiden och alkohol, man ska inte förneka vinets förmåga när det gäller snilleblixtar.
Studier visar att många människor som utsätts för placebotest i tron om att de får alkohol faktiskt upplever sig vara berusade.
I framtiden hoppas att detta utnyttjas, jag skulle gärna hälla i mig en flaska placebowhisky (förutsatt att den kan mäta sig smakmässigt med the real Mccoy) och underlätta för levern.
På morgonen när hela kroppen värker, rummet snurar runt och den blyinfattade luvan sitt hårt om huvudet ringer det på telefonen och en glad röst säger:
-Hej, det är från puben du var på igår. Hur är läget?
- Jotack, jag är lika spänstig som Stephen Hawking och har tömt kroppens gallaförråd i toaletten hela morgonen.
- Då har jag goda nyheter, du fick nämligen placebowhisky igår så det är ingen fara, rise and shine.
Efter detta upplyftande samtal studsar jag upp frisk som en lärka. Framtiden ser ljus ut.
Ibland blir jag förskräckligt irriterad på nykterister, att människor väljer att avstå från alkohol har jag full respekt för, men deras val av metoder att föra fram sitt budskap på är lika kul som ett Jehovas vittnen besök okristligt tidigt på morgonen. För nåt år sedan (eller två år sen, jag är inte nykterist så min tidsuppfattning är inte intakt) läste jag en notis om unga nykterister som låtit minderåriga köpa 112 liter folköl som sedan överlämnades till folkhälsoministern
Maria Larsson i syfte att belysa att livsmedelshandeln inte ska ägna sig åt alkoholförsäljning.
När jag går till affären för att köpa folköl finns det inget värre än när ölhyllorna gapar tomma, kan inte nykteristerna helt avstå ifrån alkohol istället för att frustrera oss suputer genom att köpa upp vår folköl?
Jag känner inte till Maria Larssons alkoholvanor, men att tänka sig att hon i position som folkhälsominister skulle hälla i sig 112 liter folköl kändes orimligt, varpå jag skrev till henne och erbjöd mig att ta hand om ölen.
Om politiker förde en dialog med sina väljare kanske politikerföraktet skulle vara mindre utbrett, visserligen kan jag ha förståelse för att man väljer att ignorera unga välgörare när man likaväl kan isolera sig i stadshuset och spela ölspelet
. En annan sak som jag inte förstår är nykteristers förmåga att haka upp sig på mantrat "Man kan ha kul utan alkohol" (?) Varför inte fokusera på argumenten om alkoholens negativa effekter, som det onekligen finns fog för, istället för att ta till ovanstående.
Man kan ha kul och må illa efteråt utan att ha åkt bergochdalbana också, men visst fan hjälper det till.
Som den goda scout jag är ser jag till att vara ordentligt utrustad när jag beger mig ut i vildmarken istället för att sväva i ovissheten.
Vidare anser nykterister att det inte finns något värre än fulla ungdomar som tröttnat på att tårflörta och spela kort på fritidsgårdar och istället häxbrygdar sig till alkoholförgiftning på stan.
Jo, det finns något värre än fulla ungdomar och det är ungdomar som är berusade på
något annat än alkohol, nämligen hormoner.
När jag möter fulla ungdomar är jag åtminstone motoriskt överlägsen och har möjlighet att springa ifrån dom.
Jag ,som är tämligen bitter och inte spottar i glaset, är dock optimistisk tillskillnad från nykterister när det gäller framtiden och alkohol, man ska inte förneka vinets förmåga när det gäller snilleblixtar.
Studier visar att många människor som utsätts för placebotest i tron om att de får alkohol faktiskt upplever sig vara berusade.
I framtiden hoppas att detta utnyttjas, jag skulle gärna hälla i mig en flaska placebowhisky (förutsatt att den kan mäta sig smakmässigt med the real Mccoy) och underlätta för levern.
På morgonen när hela kroppen värker, rummet snurar runt och den blyinfattade luvan sitt hårt om huvudet ringer det på telefonen och en glad röst säger:
-Hej, det är från puben du var på igår. Hur är läget?
- Jotack, jag är lika spänstig som Stephen Hawking och har tömt kroppens gallaförråd i toaletten hela morgonen.
- Då har jag goda nyheter, du fick nämligen placebowhisky igår så det är ingen fara, rise and shine.
Efter detta upplyftande samtal studsar jag upp frisk som en lärka. Framtiden ser ljus ut.
Jaha.
Jaha.
Det är fascinerande hur den mänskliga associationsförmågan funkar.
Jag hade precis ätit och när jag la mig ner för att låta metabolismen gör sitt blev jag varse en underlig lukt.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att tio små svettiga utväxter på mina fötter var orsak till lukten.
Sen hände något märkligt, helt plötsligt kom jag till insikt i hur vi löser några av de stora världsproblemen.
Hur gick detta till?
Jag gick igenom hela tankjedjan:
* tår
* ost
* möss
* öra
* superkrafter
* lösning på världsproblemen
Tåsvett har en märklig förmåga att doftmässigt påminna om ost ibland (man undrar ju var mjölken kommer ifrån egentligen, genom spenar eller via kotår? (eller klövar som lekmännen säger).
Möss har ost som husmanskost och när möss inte är upptagna med att göra det möss brukar göra (vad de nu gör?, jag tycker att nu när digerdöden gjort sitt är mössens arbetsuppgift ganska ospecificerad) antar jag att de kurar ihop sig någonstans och sörjer sina artfränder som har obetald tjänst på laboratorier.
Ingen kan ha undgått bilden på musen med ett öra på ryggen.
(bildsökning mouse -i hear something on my back)
Varför forskarna valde att odla fram något så fantasilöst som ett öra har jag ingen aning om, men mer kan man väl inte begära av ett släkte som härstammar från studenter som räknade algebra när vi andra dödliga lärde oss decimalsystemet via folköl (3,5).
Hade jag varit forskare hade jag satsat på att realisera Supermouse.
En googlesökning visar dock att det finns forskare som tänkt (eller snarare, det bara blev så) i samma banor -supermössen är ett faktum. Detta kännetecknar en mus med superkrafter:
* Modded mouse can run non-stop for five hours
* Lives longer, has more sex, doesn't get fat
* Supermouse is also "very aggressive"
Jag antar att hemligheten bakom formulan är någon sorts amfetaminbaserad c-vitaminslösning.
Vad har mössen gjort för att förtjäna superkrafter? (minns ingen digerdöden längre?)
Varför börjar vi inte med omfattande försök på människor istället?
För ett tag sedan läste jag att i framtiden är det troligt att vi kommer äta syntetiskt odlat kött, så kallat vitro-kött, så adjöken med faluröda ladugårdar och tjenixen bioreaktorer.
Min idé går ut på att vi slår fyra flugor i en smäll, bostadsbrist,fetma,svält och energiförsörjning.
Istället för att bygga bioreaktorer bygger vi bostäder.
Istället för att odla kött i bioreaktorer ger vi uppdraget till människor som har erfarenhet av kött i överflöd, tjockisar, de har redan vana att bära runt på ett överskott så om vi kan odla några extra pannbiffar på varje tjockis är svälten snart ett minne blott.
Ger vi dessutom tjockisarna lite av supermusformulan har vi elförsörjningen säkrad genom att vare tjockis kompenserar sitt ökade behov av yta genom att varje dag i fem timmar cykla motionscykel vilket alstrar massor av elektricitet enligt dynamoprincipen. Ingen far illa av detta, tjockisarna kommer tack vare supermusformulan inte ens vara flåsiga efter fem timmars konstant trampande.
Mössen kan återgå till att vara möss, och göra vad det nu är dom gör.
Det är fascinerande hur den mänskliga associationsförmågan funkar.
Jag hade precis ätit och när jag la mig ner för att låta metabolismen gör sitt blev jag varse en underlig lukt.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att tio små svettiga utväxter på mina fötter var orsak till lukten.
Sen hände något märkligt, helt plötsligt kom jag till insikt i hur vi löser några av de stora världsproblemen.
Hur gick detta till?
Jag gick igenom hela tankjedjan:
* tår
* ost
* möss
* öra
* superkrafter
* lösning på världsproblemen
Tåsvett har en märklig förmåga att doftmässigt påminna om ost ibland (man undrar ju var mjölken kommer ifrån egentligen, genom spenar eller via kotår? (eller klövar som lekmännen säger).
Möss har ost som husmanskost och när möss inte är upptagna med att göra det möss brukar göra (vad de nu gör?, jag tycker att nu när digerdöden gjort sitt är mössens arbetsuppgift ganska ospecificerad) antar jag att de kurar ihop sig någonstans och sörjer sina artfränder som har obetald tjänst på laboratorier.
Ingen kan ha undgått bilden på musen med ett öra på ryggen.
(bildsökning mouse -i hear something on my back)
Varför forskarna valde att odla fram något så fantasilöst som ett öra har jag ingen aning om, men mer kan man väl inte begära av ett släkte som härstammar från studenter som räknade algebra när vi andra dödliga lärde oss decimalsystemet via folköl (3,5).
Hade jag varit forskare hade jag satsat på att realisera Supermouse.
En googlesökning visar dock att det finns forskare som tänkt (eller snarare, det bara blev så) i samma banor -supermössen är ett faktum. Detta kännetecknar en mus med superkrafter:
* Modded mouse can run non-stop for five hours
* Lives longer, has more sex, doesn't get fat
* Supermouse is also "very aggressive"
Jag antar att hemligheten bakom formulan är någon sorts amfetaminbaserad c-vitaminslösning.
Vad har mössen gjort för att förtjäna superkrafter? (minns ingen digerdöden längre?)
Varför börjar vi inte med omfattande försök på människor istället?
För ett tag sedan läste jag att i framtiden är det troligt att vi kommer äta syntetiskt odlat kött, så kallat vitro-kött, så adjöken med faluröda ladugårdar och tjenixen bioreaktorer.
Min idé går ut på att vi slår fyra flugor i en smäll, bostadsbrist,fetma,svält och energiförsörjning.
Istället för att bygga bioreaktorer bygger vi bostäder.
Istället för att odla kött i bioreaktorer ger vi uppdraget till människor som har erfarenhet av kött i överflöd, tjockisar, de har redan vana att bära runt på ett överskott så om vi kan odla några extra pannbiffar på varje tjockis är svälten snart ett minne blott.
Ger vi dessutom tjockisarna lite av supermusformulan har vi elförsörjningen säkrad genom att vare tjockis kompenserar sitt ökade behov av yta genom att varje dag i fem timmar cykla motionscykel vilket alstrar massor av elektricitet enligt dynamoprincipen. Ingen far illa av detta, tjockisarna kommer tack vare supermusformulan inte ens vara flåsiga efter fem timmars konstant trampande.
Mössen kan återgå till att vara möss, och göra vad det nu är dom gör.
Jaha.
Jaha.
I det här blogginlägget tänkte jag fokusera på användandet av parenteser (det här är en sån, eller nja
de böjda strecken är parenteser det andra är ord), eftersom parenteser tillåter en att göra avstickare från ämnet och skriva strunt som egentligen inte borde få plats.
Jag är medveten om det blir svårt att läsa, men i dessa FRA-dagar får man göra vad man kan för att försvåra avlyssning och parentesanvändning är som bekant fattigmanskryptering numero uno.
Jag kan inte sova och varit klarvaken för att jag började tänka på det här med barn (ingen bildsökning den här gången) och att det faktiskt finns risk att man i framtiden ,mer eller mindre ofrivilligt,skaffar sånt (eller folkligt uttryckt, råkar göra någon på tjocken).
Att faktiskt klara av att sköta en unge tror jag inte innebär problem då manualer finns lättillgängligt på Wikipedia, däremot bävar jag inför de stunder när ungen undrar något som faktiskt innebär att jag måste förklara mina egna beteenden
(man kan ju hoppas för sin egen skull att tillämpan av auktoritär uppfostran tvingar barnorganismen till evig tystnad).
Morgonens fundering blir det här klassiska blommor och bin-scenariot ,som förmodligen uppstår nån gång när barnet e sex-sju år gammalt, (30 år när det gäller USA) och vill veta varför föräldrarna ägnar sig åt högljudda epileptiska anfall, nakna dessutom.
I framtiden tänker jag mig iochförsig att sexuellt umgänge gått ifrån det hedenhösiga cavefuck och mer liknar nån form av rymdskeppsdockning.
Nåväl,en dag inträffar blommor och bin-scenariot och jag tänker mig att sonen, som hädanefter nämns vid sitt pojknamn Inhumano, frågar vad jag och hans mor egentligen har pysslat med under natten.
Om jag händelsevis har en cigarr inom räckhåll tänker jag mig att det är ett perfekt tillfälle att tända den för att låta min nedlåtande blick följas av en nonchalant rökpuff.
- Så ,Inhumano, min son, oj oj, nu kommer äntligen tillfället då jag efter år av bajstorkande har möjlighet att helt skoningslöst låta din världsbild gå i kras, ler jag.
Nånstans här övergår mitt överläge till ett underläge när det visar sig att Inhumao faktiskt känner till de praktiska detaljerna kring rymdskeppsdockning via nån smileyversion av Wikipedia och faktiskt enbart är intresserad av den filosofiska aspekten, varför vuxna ägnar sig åt sådant när det inte rör sig om rent fortplantningssyfte?
Då blåser jag ytterligare en nonchalant rökpuff och intar genast överläge igen.
- Do you want the truth Inhumano ? (jag är nu mer eller mindre inställd på att vi faktiskt är bosatta i USA ,därav engelskan) - You can't handle the truth.
Ytterligare en nonchalant rökpuff och sedan förklarar jag att rymddockningens mening faktiskt är något han själv får ta reda på när hans tid är mogen, om 10 år ( eller i USA, lagom till impotensen och han faktiskt blir tvungen att svara på spammarnas erbjudanden om viagra).
Barn har ingen känsla för tid, att be ett barn föreställa sig en tidsperiod på 10 år är som att som föreställa sig hur lång tid universum har existerat, ett sådant svar kommer givetvis väcka enorm frustration hos barnet.
1-0 till mig.
Vill jag vinna ytterligare poäng finns det möjlighet till det.
- Ärligt talat ,Inhumano, när jag säger 10 år är det inte alls nån garanti, det är faktiskt inte ens säkert att du någonsin kommer få veta (här börjar jag tänka på filmen Conan och begreppet "Riddle of the Steel", jag kan lätt fantisera mig in i rollen som Thulsa Doom), eftersom det är mycket som kan gå fel i puberteten som kan vara avgörande för din framtida attraktionskraft (och därmed avgörande för din chans att någonsin få uppleva intima stunder)
Och när Inhumano ligger döende och fortfarande funderar kring Riddle of the Space Docking kan jag le åt honom från bokhyllan där jag bekvämt vilar i en formalinburk, och med mitt leende säga honom:
- You can't handle the truth
2-0 till mig. Att uppfostra barn är nog inte så svårt som man först tror.
I det här blogginlägget tänkte jag fokusera på användandet av parenteser (det här är en sån, eller nja
de böjda strecken är parenteser det andra är ord), eftersom parenteser tillåter en att göra avstickare från ämnet och skriva strunt som egentligen inte borde få plats.
Jag är medveten om det blir svårt att läsa, men i dessa FRA-dagar får man göra vad man kan för att försvåra avlyssning och parentesanvändning är som bekant fattigmanskryptering numero uno.
Jag kan inte sova och varit klarvaken för att jag började tänka på det här med barn (ingen bildsökning den här gången) och att det faktiskt finns risk att man i framtiden ,mer eller mindre ofrivilligt,skaffar sånt (eller folkligt uttryckt, råkar göra någon på tjocken).
Att faktiskt klara av att sköta en unge tror jag inte innebär problem då manualer finns lättillgängligt på Wikipedia, däremot bävar jag inför de stunder när ungen undrar något som faktiskt innebär att jag måste förklara mina egna beteenden
(man kan ju hoppas för sin egen skull att tillämpan av auktoritär uppfostran tvingar barnorganismen till evig tystnad).
Morgonens fundering blir det här klassiska blommor och bin-scenariot ,som förmodligen uppstår nån gång när barnet e sex-sju år gammalt, (30 år när det gäller USA) och vill veta varför föräldrarna ägnar sig åt högljudda epileptiska anfall, nakna dessutom.
I framtiden tänker jag mig iochförsig att sexuellt umgänge gått ifrån det hedenhösiga cavefuck och mer liknar nån form av rymdskeppsdockning.
Nåväl,en dag inträffar blommor och bin-scenariot och jag tänker mig att sonen, som hädanefter nämns vid sitt pojknamn Inhumano, frågar vad jag och hans mor egentligen har pysslat med under natten.
Om jag händelsevis har en cigarr inom räckhåll tänker jag mig att det är ett perfekt tillfälle att tända den för att låta min nedlåtande blick följas av en nonchalant rökpuff.
- Så ,Inhumano, min son, oj oj, nu kommer äntligen tillfället då jag efter år av bajstorkande har möjlighet att helt skoningslöst låta din världsbild gå i kras, ler jag.
Nånstans här övergår mitt överläge till ett underläge när det visar sig att Inhumao faktiskt känner till de praktiska detaljerna kring rymdskeppsdockning via nån smileyversion av Wikipedia och faktiskt enbart är intresserad av den filosofiska aspekten, varför vuxna ägnar sig åt sådant när det inte rör sig om rent fortplantningssyfte?
Då blåser jag ytterligare en nonchalant rökpuff och intar genast överläge igen.
- Do you want the truth Inhumano ? (jag är nu mer eller mindre inställd på att vi faktiskt är bosatta i USA ,därav engelskan) - You can't handle the truth.
Ytterligare en nonchalant rökpuff och sedan förklarar jag att rymddockningens mening faktiskt är något han själv får ta reda på när hans tid är mogen, om 10 år ( eller i USA, lagom till impotensen och han faktiskt blir tvungen att svara på spammarnas erbjudanden om viagra).
Barn har ingen känsla för tid, att be ett barn föreställa sig en tidsperiod på 10 år är som att som föreställa sig hur lång tid universum har existerat, ett sådant svar kommer givetvis väcka enorm frustration hos barnet.
1-0 till mig.
Vill jag vinna ytterligare poäng finns det möjlighet till det.
- Ärligt talat ,Inhumano, när jag säger 10 år är det inte alls nån garanti, det är faktiskt inte ens säkert att du någonsin kommer få veta (här börjar jag tänka på filmen Conan och begreppet "Riddle of the Steel", jag kan lätt fantisera mig in i rollen som Thulsa Doom), eftersom det är mycket som kan gå fel i puberteten som kan vara avgörande för din framtida attraktionskraft (och därmed avgörande för din chans att någonsin få uppleva intima stunder)
Och när Inhumano ligger döende och fortfarande funderar kring Riddle of the Space Docking kan jag le åt honom från bokhyllan där jag bekvämt vilar i en formalinburk, och med mitt leende säga honom:
- You can't handle the truth
2-0 till mig. Att uppfostra barn är nog inte så svårt som man först tror.
Jaha
Jaha.
Egentligen borde jag ägna mitt första inlägg åt att ursäkta mig att jag börjat blogga, hävda att det inte alls intresserar mig "egentligen" och att jag mest ser det som ett virtuellt engångsligg som kan va kul att ha provat nån gång.
Egentligen (jag gillar talmystik, därav upprepandet av ordet egentligen) förhåller det sig tvärtom,
jag är mycket entusiastisk inför bloggandet.
Visserligen är jag inte särskilt intresserad av att läsa andras bloggar, inte heller ser jag bloggandet som en
ursäkt att sätta ord på triviala tankar.
Däremot lockas jag av att sätta bilder till de triviala tankarna.
Trots ihärdigt förnekande har jag slutligen insett att Googles bildsökning överträffar min imaginära förmåga med hästlängder.
Om jag tänker och verkligen koncentrerar mig på en tanke som dyker upp, kanske råkar det vara "fat person",
kan jag nätt och jämt urskilja en inre bild av, säg tio unika späckfyllda hudpåsar.
Varför inte då utnyttja Googles fantastiska kapacitet och ögonblickligen frammana miljontals tjockisbilder?
Inte undra på att jag är entusiastisk.
Mina inlägg kommer i huvudsak kretsa kring funderingar om framtiden, något annat vore otänkbart.
Dåtiden är en liten kofta som sticks, nutiden är en tvätthög innehållandes gamla stickiga koftor som dröjt kvar och nya koftor som man mest är angelägen om att bli av med, och hur mycket man än stirrar ut tvätthögen är det ingen som släpar iväg den till tvättstugan -tills man plötsligt upptäcker att nån gjort det men lämnat en ny tvätthög.
Framtiden däremot, då snackar vi inte koftor längre utan tar steget mot hattar, alla tänkbara hattar, plommonstop med mandelbrotsmönster och cylinderhattar av den italienske modegurun Psilocybin, där kan vi snacka "cravings" (ett bloggord jag lyckats snappa upp vilket innebär att jag härmed kan titulera mig själv modebloggare).
Till kvällens fundering.
Varför kan inte Google ta hand om spammail?
Om någon, mot förmodan, skulle klaga över min oförmåga till sammanhängande syntax kan jag gladeligen upplysa om att ingen förbättring kommer ske.
Vanligen uppkommer lusten att skriva ner funderingar efter ett eller två glas för mycket (eller för lite,beroende hur man ser på det) vilket medför att det sker på bekostnad av uttrycksförmågan. Men det bjuder jag på, tillsvidare.
Jag får inte särskilt mycket mail, hade det inte varit för all spam hade jag nog kunnat spara ner alla mina hittils mottagna email på en diskett, eller ett hålkort) Eftersom jag inte får så mycket mail har jag god tid på mig att läsa igenom alla spam-mail jag får, vilket är både underhållande och frustrerande (hade jag haft tre glas för mycket nu hade jag skrivit nåt om spam som en metafor livet)
Med tanke på Googles herravälde över Internet tycker jag det är märkligt att de inte tagit sig an all hantering av spam. Google har en tradition, hävdar en Googlesökning åtminstone, av att sprida aprilskämt och det tyder ju på att Google faktiskt har någon form av mänsklig aktivitet inblandad (eftersom japanerna är snåla nog att inte förse teknisk utrustning med förmåga att uppfatta ironi).
Spam däremot måste ske helt utan mänsklig inblandning, möjligtvis är det något japanskt dagcenter som sköter hanteringen (här hade jag tänkt mig en bildsökning på "Nippon retard").
Appropå aprilskämt, kan man likna spam med ett aprilskämt (ett uselt sådant, som bara en icke-mänsklig analog luffarschacksdator skulle kunna vara upphov till) som någon drar om och om igen,om och om igen,om och om igen, om och om igen, om och om igen... kanske utvecklar det litegrann..
.och sedan om och om igen, om och om igen, om och om igen...
och hoppas att nån kanske går på det...
nån gång.
Låt gå för att det finns enstaka människor som går på spam, jag får väl motvilligt erkänna att jag blev smickrad första gången när Vanessa21 skickar kärleksförklaringar till just min mail.
[email protected]
"Hi Sexy I'm so lonely, you make me wet I have pictures on my website
xxx
Vanessa"
Sen tittar man på avsändaraddressen och börjar ana oråd, skickar ett svar där man artigt förklarar att man inte tänder på dyslektiker,men att hon nog hittar någon tids nog.
Ögonblickligen kommer ett nytt mail,något så obegripligt som "failure to deliver", och några dagar senare förstår man att Vanessa inte finns på riktigt och att emailaddressen "upphört".
Man känner sig smutsig, utnyttjad och spammad.
Och det upphör inte, Vanessa reinkarneras som Denise,Amy,Laura,Mimosa i all oändlighet.
Den här gången är man inte lika artig och skriver argt tillbaka att inte ens om dom spårar upp mig på Google Earth gömmer sig i bostaden och plötsligt hoppar fram med en "wet cum pussy surprise" - inte ens då är jag intresserad. Numera är jag förståndigare och ignorerar vanessor.
Istället får jag mail från amerikanska firmor som vill erbjuda mig viagra, kanske det är en indikator på att spamen faktiskt inte är helt datoriserad, spammarna kanske slutligen inser att jag inte bryr mig om wetdyslecticpussycreampie, tycker synd om mig och vill hjälpa min manlighet på traven.
Jag är övertygad om att Google skulle göra ett bättre jobb, och jag skulle återigen bli lurad, men den här gången om och om igen, om och om igen, om och om igen, om och om igen...
until the end of time (valfri bildsökning den här gången)
Egentligen borde jag ägna mitt första inlägg åt att ursäkta mig att jag börjat blogga, hävda att det inte alls intresserar mig "egentligen" och att jag mest ser det som ett virtuellt engångsligg som kan va kul att ha provat nån gång.
Egentligen (jag gillar talmystik, därav upprepandet av ordet egentligen) förhåller det sig tvärtom,
jag är mycket entusiastisk inför bloggandet.
Visserligen är jag inte särskilt intresserad av att läsa andras bloggar, inte heller ser jag bloggandet som en
ursäkt att sätta ord på triviala tankar.
Däremot lockas jag av att sätta bilder till de triviala tankarna.
Trots ihärdigt förnekande har jag slutligen insett att Googles bildsökning överträffar min imaginära förmåga med hästlängder.
Om jag tänker och verkligen koncentrerar mig på en tanke som dyker upp, kanske råkar det vara "fat person",
kan jag nätt och jämt urskilja en inre bild av, säg tio unika späckfyllda hudpåsar.
Varför inte då utnyttja Googles fantastiska kapacitet och ögonblickligen frammana miljontals tjockisbilder?
Inte undra på att jag är entusiastisk.
Mina inlägg kommer i huvudsak kretsa kring funderingar om framtiden, något annat vore otänkbart.
Dåtiden är en liten kofta som sticks, nutiden är en tvätthög innehållandes gamla stickiga koftor som dröjt kvar och nya koftor som man mest är angelägen om att bli av med, och hur mycket man än stirrar ut tvätthögen är det ingen som släpar iväg den till tvättstugan -tills man plötsligt upptäcker att nån gjort det men lämnat en ny tvätthög.
Framtiden däremot, då snackar vi inte koftor längre utan tar steget mot hattar, alla tänkbara hattar, plommonstop med mandelbrotsmönster och cylinderhattar av den italienske modegurun Psilocybin, där kan vi snacka "cravings" (ett bloggord jag lyckats snappa upp vilket innebär att jag härmed kan titulera mig själv modebloggare).
Till kvällens fundering.
Varför kan inte Google ta hand om spammail?
Om någon, mot förmodan, skulle klaga över min oförmåga till sammanhängande syntax kan jag gladeligen upplysa om att ingen förbättring kommer ske.
Vanligen uppkommer lusten att skriva ner funderingar efter ett eller två glas för mycket (eller för lite,beroende hur man ser på det) vilket medför att det sker på bekostnad av uttrycksförmågan. Men det bjuder jag på, tillsvidare.
Jag får inte särskilt mycket mail, hade det inte varit för all spam hade jag nog kunnat spara ner alla mina hittils mottagna email på en diskett, eller ett hålkort) Eftersom jag inte får så mycket mail har jag god tid på mig att läsa igenom alla spam-mail jag får, vilket är både underhållande och frustrerande (hade jag haft tre glas för mycket nu hade jag skrivit nåt om spam som en metafor livet)
Med tanke på Googles herravälde över Internet tycker jag det är märkligt att de inte tagit sig an all hantering av spam. Google har en tradition, hävdar en Googlesökning åtminstone, av att sprida aprilskämt och det tyder ju på att Google faktiskt har någon form av mänsklig aktivitet inblandad (eftersom japanerna är snåla nog att inte förse teknisk utrustning med förmåga att uppfatta ironi).
Spam däremot måste ske helt utan mänsklig inblandning, möjligtvis är det något japanskt dagcenter som sköter hanteringen (här hade jag tänkt mig en bildsökning på "Nippon retard").
Appropå aprilskämt, kan man likna spam med ett aprilskämt (ett uselt sådant, som bara en icke-mänsklig analog luffarschacksdator skulle kunna vara upphov till) som någon drar om och om igen,om och om igen,om och om igen, om och om igen, om och om igen... kanske utvecklar det litegrann..
.och sedan om och om igen, om och om igen, om och om igen...
och hoppas att nån kanske går på det...
nån gång.
Låt gå för att det finns enstaka människor som går på spam, jag får väl motvilligt erkänna att jag blev smickrad första gången när Vanessa21 skickar kärleksförklaringar till just min mail.
[email protected]
"Hi Sexy I'm so lonely, you make me wet I have pictures on my website
xxx
Vanessa"
Sen tittar man på avsändaraddressen och börjar ana oråd, skickar ett svar där man artigt förklarar att man inte tänder på dyslektiker,men att hon nog hittar någon tids nog.
Ögonblickligen kommer ett nytt mail,något så obegripligt som "failure to deliver", och några dagar senare förstår man att Vanessa inte finns på riktigt och att emailaddressen "upphört".
Man känner sig smutsig, utnyttjad och spammad.
Och det upphör inte, Vanessa reinkarneras som Denise,Amy,Laura,Mimosa i all oändlighet.
Den här gången är man inte lika artig och skriver argt tillbaka att inte ens om dom spårar upp mig på Google Earth gömmer sig i bostaden och plötsligt hoppar fram med en "wet cum pussy surprise" - inte ens då är jag intresserad. Numera är jag förståndigare och ignorerar vanessor.
Istället får jag mail från amerikanska firmor som vill erbjuda mig viagra, kanske det är en indikator på att spamen faktiskt inte är helt datoriserad, spammarna kanske slutligen inser att jag inte bryr mig om wetdyslecticpussycreampie, tycker synd om mig och vill hjälpa min manlighet på traven.
Jag är övertygad om att Google skulle göra ett bättre jobb, och jag skulle återigen bli lurad, men den här gången om och om igen, om och om igen, om och om igen, om och om igen...
until the end of time (valfri bildsökning den här gången)
